Amager Hr. Frederiksen

Då var det dags för min andra flaska Hr. Frederiksen. Förra gången jag drack denna var det en positiv överraskning. Plockar ut flaskan som nu har stått i kylskåpet i några dagar i väntan på detta tillfälle. Vad jag kan läsa mig till tappades denna på flaska i augusti 2008, bäst före juli 2013 relativt färsk alltså.

Den är tjock och svart oljig i vätskan med ett enormt kompakt beige skum som rusar mot glaskanten vilket gör att jag måste hejda mig ganska fort i när jag häller upp ölen. Hr. Frederiksen har nog ett av de mäktigaste skum jag upplevt i en Imperial Stout, slås nog bara av Yeti. Rikligt med skumrester på glaset.

Smaken är mjuk, väldigt len och övervägande torr vilket gör den enormt lättdrucken. Visst sötman finns där man för att vara en såpass alkoholstark Imperial Stout är den förhållandevis anonym. Annars är det väl kaffe som är den dominerande smaken men inslag av mörk eller kanske ännu mer ljus choklad. Det som överaskande mig förra gången och även finns med nu är den friska humleprofilen från amerikansk humle, bidraget kommer här från Centennial.

Ni som tycker att Yeti är alldeles för tjock, ro och besk i karaktären men gillar den amerikanska typen av välhumlade Imperial Stouts måste definitivt försöka komma över denna. Här har du många av smakerna i nedtonad tappning. Alkoholhalten är på 10,9%, men det enda som skvallrar om det finns i doften. För trots att smaken inte är av det kraftfullare slaget är alkoholen väldigt väl integrerad.

Hr. Frederiksen övertygade lite mer förra gången men det är inte tillräckligt stor skillnad för att sänka betyget. Förklaras säkert av att jag är lite förkyld för tillfället.

Betyg 9/10