söndag 31 maj 2009

Amager Hr. Frederiksen..igen

Lagom när Matilda tog slut gick solen ner och jag blev sugen på att avsluta denna försommarkväll med ett säkert kort från den mörka sidan.

Jag fick smaka Dark Hops av rojo från Beerwell i fredags vilket föll mig i smaken, älskar dessa kraftfulla rostade öl med tydligt humleprofil. Så eftersom jag hade en flaska av Hr. Frederiksen från Amager i skåpet var valet inte svårt. Jag har tagit upp denna öl vid ett flertal tillfällen och skriver därför inte någon utförlig recension utan håller mig till några reflektioner.

Förväntade mig en nedtonad humle-profil då flaskan började närma sig ett år. Mycket riktigt fick humlen inte lika stor plats som i den färska men gengäld har det blivit en mer balanserad öl som är helt underbar med sina choklad- och rostade kaffe-toner som möter en frisk fruktighet från humlen.

Goose Island Matilda

Ett impulsköp från senaste besöket i Köpenhamn är denna Matilda som är en belgian ale från Goose Island Beer Company. När jag efter vår extremt varma försommardag gick igenom vad jag hade för uppfriskande öl i skåpet föll blicken på denna. Ljusa belgare faller mig alltid i smaken om jag vill ha något uppfriskande.


Häller upp en gyllene vätska med ett småbubbligt kompakt skum. Skummet följer med under hela resan som ett tunt lock.

Doften är söt och präglas av belgisk jäst och körsbär.

Smaken har ett stabilt maltigt fundament som är lite överaskande torrt, dels för att doften hade söta inslag och att belgotolkningar från USA brukar vara söta. Vidare präglas smaken naturligtvis av jästen och citrus som borde komma från humlen.

Matilda var ganska trevlig men för tunn för att falla mig helt i smaken. Visst en ok belgian ale som ni kan prova om ni inte kommer över en alldeles för dyr flaska.

onsdag 27 maj 2009

Weihenstephaner Hefe Weissbier

Idag smakade det riktigt trevligt med en tysk veteöl när jag kom hem från jobbet. Har drukit denna vid ett tillfälle tidigare och gett den väldigt dåligt betyg vilket jag inte kan förstå idag då den var väldigt god. Karaktären är frisk, kryddig och fenolisk av banan, citrus och toner av gröna äpplen.

tisdag 26 maj 2009

London

Fredagen den 5/6 ska vi åka över till London med jobbet och besöka våra kollegor i UK. Då kom naturligtvis den självklara frågan från kollegorna: Du som kan så mycket om öl får nu guida oss runt bland pubarna. Detta kastades ut i tron att de bästa i ölen kommer från brittiska öarna.



Jag gjorde ett tappert försök att förklara (det obegripliga för en del) att britterna inte gör speciellt intressant öl. Men jag lovade att göra ett försök att hitta några bra pubar. Efter att ha klämt ur mig något så "korkat" som att britterna inte kan öl sjönk nog mitt anseende gällande ölkunskaper bland kollegorna.

Hursomhelst, kan någon hjälpa mig med bra pubar, helst med real ale? Hade även tänkt mig besöka några intressanta ölbutiker, gärna med öl från USA. Så om någon har tips på detta är jag tacksam om ni vill dela med er.

Har hittat en del på ratebeer men tar gärna emot era tips.

tisdag 19 maj 2009

Öl-provning i Götet

I lördags blev jag inbjuden till en provning som visade sig vara något helt vansinnig. Vi var 15 st och det som skulle provas var helt enkelt några brittiska ale från Bass Brewery.

Innan denna provning var det äldsta jag provat en Carnegie Porter från 2000, då lagrad i åtta år. Tyckte att det kändes ganska speciellt att dricka en öl som lagrats såpass länge, skulle dock milt sagt bli tvungen att revidera detta en aning denna afton.

Vi kunde läsa oss till att anledningen att dessa provobjekt kunde stå på vårt bord 2009 var att man hade hittat en gömma innehållande ca 250 flaskor årgångsöl från Bass i lokalerna hos Worthington's White Shield Brewery i Burton-upon-Trent. När ölen hittades kunde man konstatera att korken förhindrats att torka ut då flaskorna förvarades liggandes och ölen hade bevarats/utvecklats väldigt bra då den lagrats under de bästa tänkbara förhållandena i ett mörkt och svalt utrymme. Många av dem var bryggda för att fira kungliga bröllop, födslar eller giftermål. Går att läsa mer om det här.

Nog om detta här kommer den galna provlistan - håll i er!

Provobekt (årgång)
1. Bass Ratcliff Ale 11% (1869)
2. Bass King's Ale 10,5-11% (1902)
3. Bass Prince's Ale 10,5-11% (1929)
4. Bass Jubilee Strong Ale 10,5-11% (1977)
5. Bass Princess Ale 10,5-11% (1978)
6. Bass Celebration Ale Bottle for Birth of Prince Williams 8% (1982)
7. Bass Prince's Ale 8% (1982)
8. Bass Queen's Ale 10,5% (2002)
9. Bass Duke's Ale 6,5% (2002)
10. Worthington White Shield 5,6% (2007)


Det var närmast en religiös upplevelse att bevittna de historiska flaskbuteljerna med vaxförseglad kork. Detta bidrog till en känsla av historiskt övergrepp när det snustorra vaxet skrapades bort från Ratcliff Ale och korkskruven borrades ned i den spröda korken. Det visade sig dock att Ratcliffe Ale inte skulle ge sig så enkelt utan korkskruven fick endast med sig smulor av korkkärnan varvid efter upprepande försök vi blev tvungna att använda verktyg av mer grävvänlig form för fortsatt urgrävande av den spröda korken.


Men herre gud, ur flaskan spred sig en kraftig doft av sherry ut i rummet vilket överaskande samtliga lyckliga provdeltagare.

Doftmässigt hade 140-åringen överaskat positivt med en storslagen entré, men hur var smaken? Jo ,den hade formats till en mustig rödvinskaraktär med tydliga drag åt russin, sälta och gammal lada. Efter en stund övergick den i en syrlighet som drog åt vinäger vilket fick smaklökarna att dra ihop sig.

Efter Ratcliff Ale var det dags för King's Ale och Prince's Ale, en 107-åring respektive en 80-åring. Dessa hade stora likheter i karaktären med Ratcliff Ale. Samtliga av dessa åldringar hade en brun till mörkbrun vätska som nästan var helt klar med den där mustiga smaken av russin, sälta och syrliga drag.






Vi gick sedan vidare med Jubilee Strong Ale och Princess Ale. Här kom kvällens bästa öl framförallt Jubilee Strong Ale som var ljusare i vätskan och oväntat livlig med smaker av plommon, tobak och jordkällare sötare utan det syrliga som fanns i de tidigare provobjekten. Princess Ale däremot tog oss tillbaka till de tidigare provobjekten med en mustig syrligare karaktär med en spritig ton som blev lite för tydlig för att var helt angenäm.


För att inte göra detta inlägg för långt sammanfattar jag resterande delen av kvällen med några meningar. Nästkommande öl var båda från 1982 och var bryggda för att hedra födseln av Prince William. Vi var lite frågande till varför man hade två olika etiketter på vad vi trodde var samma öl. Det visade sig dock att det inte alls var samma bryggd. Skiljde sig väldigt mycket i allt från färg, doft och smak. Varför bryggde man två olika brygder? De var till och med bryggda på samma dag. Det lär jag nog aldrig få veta.

Nu var vi framme i nutid. Tre öl återstod att prova: Queen's Ale, Duke's Ale och Worthington White Shield. Duke's och Queen's visade sig var helt olika då Duke's var väldigt ljus i vätskan med humliga smaker av citrus lite kryddiga smaker medan Queen's var platt mörk och ganska tråkig smak av plommon. Det sistnämnda ölet Worthington var en medioker brittisk ale när det inte tilltalar mig nämnvärt.

Kvällen avslutades med en blindprovning. Det visade sig att det vi fått var en banan-öl från Rwanda - Akarusho Biere de Banane. Det var ett av de vidrigaste öl jag smakat med något som upplevdes som en platt, tjock smutsig vätska. Smaken är av omogna bananer, söt för att sedan övergå i mjölksyra. Vidrigt men roligt att prova.

Jag får sluta med att tacka Mikael som ordnat flaskorna samt Peter som bjöd in mig.

torsdag 14 maj 2009

Victory Storm King Imperial Stout

Har varit aningen tyst från denna blogg under några dagar. Anledningen har helt enkelt varit för mycket att göra på jobbet. Men ikväll kunde jag inte hålla mig utan öppnade precis en öl som är en gåva från AndersAnd från när vi hade vår ölbloggarträff i Göteborg. Denna är en imperial stout på 9,1% från bryggeriet Victory Brewing Co. som heter Victory Storm King Imperial Stout.

Visste inte mycket om ölet innan jag fick denna och började söka information om det. Men det visade sig vara en trevlig bekantskap.

Hursomhelst är vätskan svart med rikligt beige skum som lämnar rester på glasets kanter.

Doftar fruktigt humligt, vanilj, rostat kaffe, choklad. Mycket inbjudande!

Smaken är även den väldigt humlig med tydliga vanlijtoner. En kraftig rostad karaktär bryter igenom för att sedan övergå i kaffe och choklad. Mot slutet tar en kraftig beska över. Smaken är tjock men samtidigt är ölet väldigt lättdrucken och frisk.

Tack AndersAnd - det var jävligt gott detta :)

Här finns det tydliga likheter med Yeti enligt mitt tycke och skulle därför gärna parallellprova dessa om jag fick möjlighet i framtiden.

söndag 3 maj 2009

Varför har ingen sagt något?

Som vanligt besöktes 3 Små Rum igår kväll. Efter lite trevligt ölsnack kom det fram att Bishops Arm Avenyn hade Amerika-vecka. Hur kunde jag missat detta och varför har inte någon av alla dessa Göteborgs-baserade bloggare skrivit någon om detta?!

Ok jag inser samtidigt att det kanske borde varit jag som skulle lagt upp något om just detta evenemang då jag bor precis bredvid denna Bishops Arms.

Nåja, jag kan iallafall försöka mig på en summering av de sista 45 minuterna på festivalen då jag var på plats för några smakprov.

När jag kommer ner i lokalen var som vanligt stökigt och klockan ringde för sista beställningen. Vad fanns det nu på fat då? Följande öl tar jag ur minnet men kan missat något:

Sierra Nevada Harvest, Anniversary, Torpedo och Bigfoot.
Flying Dog Gonzo, In Heat Wheat, K-9 och Snake Dog IPA
Left Hand Milk Stout

Det visade sig att Harvets precis hade tagit slut vilket var lite tråkigt då den hade varit rolig att få smakat på fat. Valet gick då på en favorit från samma bryggeri, Bigfoot.

Fick då se en skylt där det stod: Närke Slättöl som Real Ale.

Minuten senare stod jag där med en Slättöl på halvpint som uppvärmare inför Bigfoot.

Här ser ni vilka öl som serverades under veckan.

lördag 2 maj 2009

Skåpstömning IPA & en DIPA

Har samlat på mig alldeles för mycket öl den senaste tiden vilket jag om inte annat fick klart för mig idag när jag hittade några IPA som jag trodde var slut från Goose Island och Stone långt in i skåpet. Utöver detta har jag en bunke som jag visste stod där och väntade.

Har lite panik över den dåsiga Stateside som jag och Christer delade i torsdags. Har förutom de jag tidigare nämnt även tre flaskor Stateside från en privatimport tidigare i år samt en drös DIPA och några american strong ale.

Det är väl inget annat än att börja beta av, med start med en Stateside IPA från Mikkeller medan potatisgratängen står till sig i ugnen.

Förövrigt känns det som en prefekt dag att slakta så många IPA som man bara orkar för att sedan gå över på DIPA ;)

Jag var lite orolig över denna flaska Stateside och tyvärr så var aromhumlen på väg bort även på denna vilket gör den lite obalanserad då beskan som är väldigt markant och när aromen minskar finns det inte samma stabila grund att matcha beskan mot. Den är absolut inte så trött som den Christer och jag drack i torsdags men väldigt långt från de färska jag druckit tidigare. Jag är väl inte den som har mest panik över att få i mig mina IPA och DIPA innan de knappt kommit i min ägo men denna bör drickas omgående då den tappar väldigt mycket arom väldigt fort. Har tyvärr tre kvar i skåpet med samma bäst före-datum som denna.

Sedan blev det en Goose Island India Pale Ale. Den var ganska tråkig med mycket karamell och en nedtonad söt fruktighet som blir aningen syntetisk och tvålaktig. Detta var min sista flaska från en privatimport tidigare i år.

Efter en kaffepaus gick jag nu över på Stone IPA. Frisk och god med något honungssött i doft och smak. Denna var den som var klart fräschast hittills i kväll. Jag vet inte om jag blivit immun eller något men jag tycker fortfarande att det är för klent med arom. Även denna är sista flaskan från en privatimport tidigare i år. Det känns ju som jag måste öppna en Hop-15 eller något efter denna.

Då var det äntligen slutletat efter aromhumle i ölet. Port Brewing Hop-15 har plockats fram på bordet och här levereras det koncentrerad humlejuice, otroligt nektarlik! Nu när jag haft förmånen att druckit Behemoth vid ett flertal tillfällen känner jag stora likheter i humleprofilen mellan dessa två. Det var skönt att dricka ett riktigt bra öl nu känner jag.

fredag 1 maj 2009

Oskar Blues - Ten Fidy

Då var det tid för ett efterlängtat öl Ten Fidy från Oskar Blues. Sprätter upp den svarta burken och en svart vätska pyser upp och lägger sig på locket.

Häller upp ganska kraftigt vilket genererar ett krämigt beiget skum på den svarta vätskan.

Doften är det sedvanliga choklad, kaffe och en lågmäld rostad ton. Finns även något metalliskt i doften (försvann när ölen blev något uppvärmd).

Smaken är kraftig av mängder av mörk choklad men även rostat kaffe. En tydlig vinös ton som ger röda bär och alkohol i en behaglig dos.

Kanske inte den mest komplexa imperial stouten jag smakat men här är det mer skönt burdus rak på utan att be om ursäkt. Mycket trevlig imperial stout som jag gärna skulle vilja haft fler av.

Tack återigen (tackade Andersand i ett tidigare inlägg) till dig Andersand för att jag fick denna burk av dig. Mycket generöst då du fått släpa den ända från New York. Grymt!

De Molen - Engels

Öppnade precis en holländsk bitter som heter Engels från De Molen. Denna flaska var en gåva från ölbutiken fish & Beer i Köpenhamn när vi var där senast.

Oklar mörkorange vätska med smutsvit skum.

Doften innehåller en tydlig jästkaraktär, söt fuktighet av aprikos som sannolikt kommer från estrar. Riktigt trevlig doft.

Smaken har samma karaktär som doften men betydligt mer blaskig. Relativt låg humlekaraktär och maltighet för en bitter men den lurar där i bakgrunden. Tyvärr så är det inte bara den som lurar i bakgrunden utan även något syntetisk som jag inte riktigt är kompis med. Känner nu när ölet blivit aningen mer rumstempererat en tydlig banansmak.

Detta är absolut inte något av De Molens bästa öl (vilket jag inte hade förväntat mig) men en öl som växte lite med varje cl som åkte ned. Men några frivolter blev det inte.