de Molen Hemel & Aarde

En öl bryggd på rökig malt från Islay = rökigt av bara helvete.

Ett brunsvart öl med rikligt kompakt beige skum. Doften är frisk men samtidigt smutsigt rökigt av blöt lägereld, lätt fruktig humle, rostad malt, kaffe, choklad. Smaken är medelfyllig av fruktig humle, kaffe, rostad malt, karamell, mörk choklad, lägereld. Munkänslan är medelfyllig med låg kolsyra.

Som vanligt hatten av för de Molens mörka skapelser.

Surt och Mörkt #3

Three Floyds Dark Lord (2009)
Tjock svart öl med sparsamt mörkbrunt skum. Otroligt tjock vätska som klibbar fast och skapar gardiner på insidan på glaset vid en snurr. Söt doft av kaffe, mörk choklad, tydlig soja, färskt trä, karamell, toffee. Smaken är mjuk och fet av lakrits, rostad, kaffe, mörk choklad, röda bär, melass, lätt soja, brunt socker, karamell, toffee, lång eftersmak. Munkänslan är imponerande fet klibbig med lätt kolsyra.

Drie Fonteinen Oude Geuze Vintage (2005)

(Denna ska ej förknippas med vanliga Oude Geuze som finns på bolaget, är den märkt vintage på etiketten är det en egen brygd.)
Ljusgul disig öl med sparsamt vitt skum. Doftar citrus, stall, lätt funk, koskit, jordkällare, lätt damm. Smakar är torr och mycket fruktigt av citrus, aprikos, stall, lätt funk, medium syrlighet. Munkänslan är lätt och frisk med medelhög kolsyra.

Ytterligare en finfin kombination! Den feta megastouten som sköljs ned den friska gueuzen. Var faktiskt aningen orolig att det skulle vara för mycket att öppna en bomber Dark Lord en kväll för sig själv, vid de tidigare tillfällena har vi varit flera som delat. Det har naturligtvis att göra med att det finns få öl som är så fylliga och kompakta vilket lätt kan bli överväldigande. Men inte här..nej det var en rofull njutning från första sippen ned till bottensatsen och vem skulle kunna trott att jag skulle önskat att flaskan var större när botten lyftes upp mot taket? Receptet var naturligtvis att ha en underbar spontanjäst öl att bryta av med när munnen var fylld av bränt socker. Oude Geuze vintage med en enorm skön balans mellan den friska syran och fuktigheten.

Vilken lyx att få möjlighet att sitta här hemma i soffan och kunna njuta av dessa två öl som representerar något av det bästa från respektive stil.

Helt enkelt en magisk magnifik upplevelse!!!

Choklad och öl?

Förra provningen visade sig skulle innehålla en stor mängd stout vilket triggade mig att köpa med några olika typer av choklad för att se hur de olika kombinationerna skulle fungera ihop.

Vid provningen användes följande sorter, från vänster på bilden nedan.

Mörk hård choklad med 47% kakao och havssalt

Mörk hård choklad med 90% kakao

Belgisk tryffel

Det dracks en massa annat gott förutom stout på provningen men det får bli ett annat inlägg om jag orkar. Som sagt tänkte jag ta upp hur jag upplevde det mörka guldet i kombination med chokladen. Det blev en liten micro-provning i provningen.

Vi öppnade med två öl från Oregon-baserade Deschutes.

Först ut Black Butte XXI som är deras jubileumsöl.

Fungerade utmärkt ihop med samtliga chokladtyperna men klar favorit blev belgisk tryffel. Det söta mjuka i portern harmoniserade perfekt med tryffeln.

Nästa öl blev flaggskeppet The Abyss där vi även passade på att köra en vertikal mellan 08 och 09.

The Abyss 09 har haft problem med infektion vilket tillförde ytterligare spänning när vi öppnade flaskorna, var även vår flaska infekterad? Doften skvallrade inte om infektion, häller upp och fortfarande inte några tecken på infektion, smakade och där kom det; även vår flaska var infekterad. Inte så att infektion hade dödat ölet utan mer tillfört en vild karaktär som man kan hitta hos Jolly Pumpkin. Problemet är väl att denna öl inte har satts samman för att ha vilda drag vilket gör att den tappar komplexitet. Utöver det vilda hade den jäst ut betydligt mer vilket gjorde den väldigt torr och därmed betydligt tunnare. 08 var däremot helt grym med fet fyllighet och djup i karaktären. 08:an tyckte jag fungerade alldeles utmärkt med samtliga chokladsorterna medan 09:an passade bäst med 90% kakao och absolut inte tryffeln.

Vi fortsatte med mer amerikansk stout, Syrly Four. Det är ett jubileumsöl som bryggs för att markera Syrlys fjärde år som bryggeri. En grymt mjuk kaffestout som domineras av just kaffe. Här visar Syrly att det inte nödvändigtvis måste vara de mest komplexa öl som skänker njutning utan det räcker att det är välbryggt och gott, precis som denna. Som jag misstänkte fungerade den bäst ihop med tryffeln då den är silkeslen i karaktären.

Nästa ut var klassikern Ölfabrikken ÖL som är en imperial stout från "gamla" Ölfabrikken. Ett samarbete mellan Ölbaren, Ölbutikken och Ölfabrikken. Stod inget om vilket år flaskan hade tappats men borde vara runt 2007. Har druckit den en gång tidigare och den var inte sämre denna gång, skönt lagrad karaktär av röda bär mixat med kaffe och choklad. Fungerade nog bäst med 47% kakao med havssalt följt av 90 % kakao.

Sist ut här blir Struise Cuvée Delphine. Black Albert lagrad på diverse fat som blandas. En kraftig stout i den belgiska skolan. Karaktären drar åt bitter choklad, röda bär, ekfat och eldig alkohol. Här var 90% och 47% med havssalt klart bäst.

Om man ska våga sig på en summering skulle jag kunna konstatera att söta runda stout/porter fungerar bäst med mjuka chokladtyper medan eldiga stout/porter med mycket karaktär av bär lämpar sig bäst med bitter mörk choklad med hög kakao-halt.

Kriek De Ranke

Då var det äntligen dags att öppna en av mina flaskor Kriek De Ranke.

Utseende: Djup röd vätska med fräsande rosa skum som snabbt lägger sig som en ring runt glasets kant.

Doft: Jord, körsbär, funkigt, stall.

Smak: Körsbär, funkigt, stall, syrlig, citrus, lätt mjuk sötma.

Munkänsla: Syrligt stäv, medium kolsyra.

Ett toppen-öl som jag är väldigt glad att ha fler av i skåpet att avnjuta i framtiden. Kan bara rekommendera er som avstod att skynda till bolaget och inhandla någon av de sista kvarvarande flaskorna.

3 Fonteinen Oude Kriek

Utseende: Djup mörkröd vätska, rosa finbubbligt skum.

Doft: jord, stall, jordkällare, körsbär, lätt syra, funk.

Smak: Körsbär, kärnor, jord, stall, citrus.

Munkänsla: Sträv syrlighet, lätt kropp, aningen vass kolsyra.

3 Fonteinen Oude Kriek är en riktigt bra fruktlambic som jag vill ha mer av.

Intressant IPA på fat

Besökte Ölrepubliken i fredags i förhoppning om att hitta några intressanta öl. Gissa om jag blev glad då kranarna hade skyltar som Cantillon Kriek och Mikkeller Tomahawk Single Hop IPA.



Cantillon Kriek var naturligtvis heltrevlig men detta inlägg tänkte jag ägna åt Mikkeller Tomahawk som visade sig vara en helt grym IPA. Den börjar som en doftexplosion av nektarfyllda tropiska grejer som nästan var helt omöjligt att slita näsan ifrån. Smaken började i samma anda för att snabbt få mer distinkta toner av grape, enris, parfym och en markerad nästan brutal bitterbeska mot slutet.

Jag blev väldigt positivt överraskad av Tomahawk och kan säga att det var en av de absolut bästa doftupplevelserna jag fått från en IPA och smaken var även den helt enormt god men kanske aningen för enkelspårig och bitter för att platsa i den absoluta toppen. Med glaset i handen på fredagen utnämnde jag den till den näst godaste IPAn jag någonsin druckit (efter Sculpin) men med lite eftertanke finns det nog några till som gett en större helhetsupplevelse men topp fem hamnar den nog och jag kan utnämna den till den bästa av de som hittills kommit ut i Mikkeller Single Hop-serie tätt följt av Simcoe och Nelson Sauvin.

Senare provade jag även Amarillo från samma serie som likt förväntat visade sig vara en betydligt snällare IPA med mer blommiga och i sammanhanget mer dova fruktiga toner i doft och smak.

Kan varmt rekommendera Göteborgarna att ta sig till Ölrepubliken och köpa ett glas av denna färska IPA innan fatet tar slut om det inte redan gjort det.

Cantillon St Lamvinus

Utseende: Hallonröd vätska med rosavitt fräsande skum.

Doft: Fruktighet av bär och druvor, stall, jord, citrusskal, lätt syrligt.

Smak: Komplext smak där mycket av doften kommer igen. Stall, jord, körsbärskärnor, rejält med fruktighet från druvor, citrusskal, gröna äpplen, medel syrlighet, torr.

Munkänsla: Torr medelsträv syrlighet, medel kolsyra, lätt kropp.

En fruktlambic som levererar det man kan förvänta sig från en Cantillon, alltså världsklass! Detta var helt otroligt gott!

St Lamvinus är inte den syrligaste av Cantillons öl men den har andra helt underbara kvalitéer som jag verkligen uppskattar. Främst den genuina jordiga kärnkaraktären uppskattar jag enormt mycket.

Cantillon Lou Pepe Pure Kriek

Utseende: Djupt röd vätska med livligt rosa skum som snabbt lägger sig som ett seglivat lock.

Doft: Först blev det en chock av stickig syra som slog mot näsan som efter lite luftning balanserades upp till nivå något under de syrligaste Cantillon-ölen. Funkig, citrus, massor av körsbär, trä.

Smak: Precis likt doften började den väldigt syrligt som snabbt avtog till väldigt balanserad. Funkig, stall, citrus och mängder av körsbär.

Munkänsla: Lätt kropp, medel kolsyra, sträv, torr, syrlighet som drar i munhålan.

Var faktiskt lite överraskad av hur ölet förändrades. När jag först skulle dofta på ölet fick jag en stickig syra rak upp i näsan (kan liknas med att dofta på ammoniak) som tom fick mig att rygga tillbaka, dock övergick det efter lite luftning till mer njutbara syrliga dofter. När allt hade balanserats upp var syran snarare väldigt anonym till fördel för körsbärs-karaktären. Hursomhelst var det en grym lambic om än inte den bästa från Cantillon. Enligt mig är kanske körsbärs-karaktären lite väl dominerande och jag saknade lite tydligare funkig stall i denna annars mycket trevliga bidrag till stilen. Men något annat än världsklass är det ju naturligtvis inte.

Belgien vs USA - Tripel

Då jag har alldeles för mycket öl står hemma i skåpet tänkte jag göra ett ryck och göra mitt bästa för att tömma skåpet på sådant som inte ligger där och väntar av någon anledning. Det mest står ju där av anledningen att jag köpt mer än jag konsumerat den senaste tiden.

Denna kväll blir det en parallellprovning av två öl i den belgiska stilen tripel. Kan tyckas vara en orättvis jämförelse då det ena provobjektet Westmalle Tripel startade stilen (om jag inte har fel) och att motståndaren är en belgotolkning från USA; Flying Dog Kerberos Tripel .

Belgotolkningar brukar ju gå fel om det inte är så att bryggeriet i sig specialiserat sig på just sådana t.ex. kanadensiska Unibroue men det finns fler bra exempel.

Bort med fördomarna så hoppar vi på provningen.

Utseende:
Kerberos: häller upp en klar gyllengul vätska som genererar ett dovt brusande och fingerhögt vitt skum med små till medelstora bubblor som snabbt sjunker undan. Nästa inga skumrester på glaset.

Westmalle: Här häller jag upp en disig ljusgul vätska som fräser och genererar ett kompakt småbubbligt skum som seglivat sakta sjunker undan. Mycket skumrester på glaset.

Doft:
Kerberos: fruktig doft av belgisk karaktär. Söt av mandelmassa, gröna äpplen.

Westmalle: även här väldigt fruktig doft av belgisk stil. Gröna äpplen, päron och banan. Sötaktig med inslag av hö.

Smak:
Kerberos: smaken är fruktig åt det mer mogna hållet av gröna äpplen, citrus med små knappt märkbara toner av alkohol. Ligger en mjuk sötma i bakgrunden som inte tillför något positivt utan gör ölen aningen mjukt och livlöst. Förhållandevis låg kolsyrehalt för stilen.

Westmalle: Tydlig smak av banan med inslag av gröna äpplen, citrus och alkohol. Ganska torr avslutning.

Som väntat tog originalet hem segern även denna gång men Flying Dogs bidrag till stilen är inte dålig utan bara lite tråkig.

Då var skåpet tömt på två flaskor, får nog bli en imperial stout imorgon. Drack förövrigt en Weasel i söndags som var lika fantastisk som tidigare.

Öl-kväll

Dempa och jag har surrat ett tag om att köra en öl-kväll och igår gick den av stapeln. Följande öl ingick i laguppställningen.


Duvel, Duvel Triple Hop, BrewDog Chaos Theory, Green Flash Imperial IPA samt Mikkeller Three Floyds Hvedegoop.

Vi började dock med att dricka en mycket trevlig vete-öl som har brygds av Rick på Drakens Ångbrygeri, om jag inte hörde helt fel var det en Hefeweizen. Trevlig öl med skön veteölskaraktär av citrus, äpple, aningen kryddig samt banan kanske? Mycket gott och lättdrucket.

Då var det dags att hoppa på provningen och vi började med en parallellprovning av Duvel. Ganska fort stod det klart att de var två helt olika öl inte minst till färgen. De två glasen till höger är den vanliga och den två till vänster är Tripel Hop.


Som synes är Duvel Tripel Hop betydligt mörkare i färgen med något kompaktare skum än den vanliga. Standardvarianten är ett friskt öl med karaktär av citrus, jäst, kryddigt. Tripel Hop har mycket mer maltkaraktär och smak av torkade bär, svarta vinbär, jäst, kryddig och rejält bitter.
Betyg: Duvel Triple Hop 8/10.
Betyg: Duvel 7/10.


Nu var det tid att gå över på de mer humlebetonade varianterna i laguppställningen. De dracks i nämnd ordning.

BrewDog Chaos Theory. En IPA med smak av karamell, toffee och en bra humleprofil åt citrus, persika.
Betyg 7/10.

Green Flash Imperial IPA. Här har vi en DIPA med aggressiv humlekaraktär utan en söt karamellmaltig kropp, dock finns där en del karamell men ganska blygsamt för en DIPA. Det som slår en är den kraftiga humlearomen som slår upp ur glaset när man försiktigt doftar på ölen. Smaken är typiskt lättdrucken amerikansk DIPA av tropiska frukter, citrus, grape som övergår i en bitterhet.
Betyg 8/10.

Här någonstans var det tid för en paus i provningen för att få något i magen. Vi bestämde oss för en närliggande turkisk restaurang Taras Tappas. Väl där blev det varsin Samuel Adams och lamm. Där satt vi med tända ljus och diskuterade livet viktiga ting som öl. Nästan så att sambon skulle blivit avundsjuk om hon såg oss ;)

Efter maten var det tid för kvällens tungviktare Hvedegoop. En klibbig maltig karamell, toffee kropp med humlechock av citrus, grape, ananas, mango som balanserar upp alkoholen på ett mycket bra sätt.
Betyg: 8,5/10.

Avslutar med att tacka Dempa för en trevlig öl-kväll med öl-snack och planering inför kommande aktiviteter.

Tillbakablick på lördagen

Lördagskvällen spenderades på 3 Små Rum i sällskap av Victor med flickvän.

Kvällen blev väldigt lång men jag ska göra ett försök att summera den kort.

Jag startade kvällen med en Strong Porter på cask från Oceanbryggeriet som är en blandning mellan Oceanbryggeriets vanligt porter och Järntorgets Arbetarporter. En riktigt balanserad och trevlig porter som har mycket av arbetarporterns karaktär men nedtonat och mer balans mellan de rostade smakerna av kaffe, choklad och alkoholen. Jag gillade den verkligen. Träffade på bryggmästaren själv Thomas Bingebo i baren vilket ledde till lite trevlig snack.

Fick sedan ett smakprov av Victors St Louis Gueuze från Brouwerij Van Honsebrouck. En Gueuze som har de karakteristiska dragen av spontanjäst och en söt fyllighet. Det märks tydligt att man har tillsatt socker vilket egentligen skulle göra denna till en Faro. Sötman ger en fyllighet men tonar också ner spontanjästkaraktären. Kanske är en bra öl att börja stilen med.

Under tiden kom Reza sin vana trogen förbi och ville bjuda på något och denna gång hade han valt ut en Liefmans Jan van Gent från 2005. En trevlig belgisk ale som har allt det man kan förvänta sig av stilen citrus, jäst. Vet inte hur lagringen hade påverkat ölet men Reza var inte helt nöjd och det som slog oss var väl att det blivit lite platt då den brusande känslan inte infann sig samt att fuktigheten från humlen troligen hade avklingat. Gott och kul men inte i topp.

Reza återkom sedan med en flaska Pale Ale från Ölfabrikken. Den hade gått ut för några månader sedan så han ville bli av med den. Jag har druckit den färsk och tycker att den verkligen hade mycket kvar av humlen.

Vi bestämde oss sedan för att dela på en Jolly Pumpkin La Roja. Jag gillar verkligen Jolly Pumpkins öl med den jordiga, funkiga karaktären. Här gjorde även den relativt höga alkoholhalten sig påmind genom att bära fram en fylligare smak samt en värmande munkänsla. Troligen det bästa ölen jag druckit hittills från Jolly Pumpkin.

Mitt i alltihop kom Reza med ett glas Brooklyn Monster Ale från 2007 som han inte kunde med att dricka upp. En fulspritigt Barley Wine som egentligen inte var ett dugg bättre än jag upplevde den som färsk.

Nu var det tid att bryta upp och Victor och fickvän tog sig hemåt medan jag förflyttade mig till baren. Kände för något kraftigt och bestämde mig därför för en Nögne # 100. Vet inte vilken stil den är men jag skulle nog sätta den som en Barley Wine trots att den är mörk som en porter. Helt grym öl som har lager av smaker och en klibbade sötma.

Trivselaktivitet

Igår var det dags för informationsmöte och tillhörande trivselaktivitet på jobbet. Denna gång blev det bowling på Star Bowling som ligger på Odinsgatan i Göteborg. Det kanske inte blev en av de bästa ölrundorna jag varit med om.



Till bowlingen hinkades det lager i form av Staropramen Granát som på slutet övergick i Staropramen Cerny (Dark). Spännande va? Nej, kanske inte men det var trevligt att snacka med kollegorna under lite mer avspända former.

När bowlingen med tillhörande Tex mex-buffe var avklarad tog några av oss vidare till Delirium där vi hann med en Hoegaarden och en Dugges Celebraion Ale innan stängning. Har haft lite svårt för veteöl tidigare vilket har vänt och i går smakade denna Hoegaarden riktigt trevligt och det har nog aldrig smakat så bra med en Dugges Celebration. Det kändes verkligen som en befrielse att dricka något annat än lageröl.

Får se vad det blir i kväll, har inget inbokat så det får bli något spontant.

Åså fortsättningen på fredagen

Bestämde mig i fredagskväll för att gå ut och se om det fans något intressant på Delirium. Beställde in en Närke Julita S-9-19-39-43 och en flaskölslista (läs 8 cm tjock pärm). Julita var trevlig men skiljde sig en del från den typiska Närkeprodukten. Mer maltig karaktär och utan den kraftiga humleprofilen som alltid lyser igenom i Närkes produkter.

Kikade på klockan och insåg att jag måste dra vidare om jag skulle hinna gå förbi 3 Små Rum innan Reza stänger baren. Nöjde mig därför där och kilade vidare över stan.

Inne på 3 Små Rum var det som vanligt en trevlig stämning. Målet denna gång var spontanjäst och då jag hört så mycket bra om Mariage Parfait dels från Reza men även från er bloggare där ute var valet ganska klart. In kom en flaska Boon Oude Geuze Mariage Parfait från 2004.


Oj, vilken underbar doft av jordkällare, citrus, stall med en enorm relativt långlivad skumkrona. Det här är verkligen lyxigt. Smaken är fylligt av fruktig citrus, stall, syrlig utan att gå lika långt som Cantillon. Otroligt balanserad -Världsklass!

Jag satt och diskuterade öl med en man i baren då Reza bröt in i diskussionen med ett ansiktsuttryck som jag börjar känna igen vid det här laget. Det innebär "nu jävar har jag något utöver det vanliga som jag vill bjuda på!" Där stod han med en flaska Liefmans Goudenband från 2006, skämtar du Reza?!


Innan det riktigt hade sjunkit in stod det tre glas på bordet med en otroligt inbjudande vätska och gudabenådad söt doft av karamell, mörka bär, vinös. Smaken är likaså söt av karamell, mörka bär, syrlig, värmande alkohol. Goudenband är löjligt balanserad och komplex. Har sagt det förut men tåls att nämna igen - du är en klippa Reza!

Hade förövrigt en mycket trevlig öl-träff i går med några andra bloggare där vi avsmakade några goda öl. Kommer upp ett inlägg så fort jag får tid.

Lägesrapport sambeställning

Var idag förbi Systembolaget Gårda och betalade in depositionsavgiften på vår sambeställning av Mikkeller. Nu är det upp till Brill & Co.

Som jag skrivit om i ett tidigare inlägg här på sidan blev jag positivt överaskad av Liefmans Kriek när jag smakade den i helgen. Passade därför på att köpa ytterligare två flaskor idag.

Oj, vilken kväll!

Började lördagskvällen med att öppna en Bons Voeux. Ljusgul grumlig vätska med ett medelhögt kompakt skum. Doften är frisk, fruktig, aprikos aningen parfym. Smaken är även den frisk och fruktig, aprikos, kryddig samt den karaktäristiska belgiska jästen, aningen alkohol.

Sedan var det hög tid att fortsätta till 3 Små Rum för att delta eller åtminstone bevittna välgörenhetsauktionen på Kaggen. Det var ganska lugnt i lokalen när jag kom dit halv sju. Tog mig fram till baren där jag stötte på Rick och bryggmästaren från Oceanbryggeriet Thomas Bingebo, hittade en ledig stol bredvid Rick. Vi kände ganska fort igen varande från ett bryggeribesök jag gjorde på Dugges i slutet av förra året då han stod i baren och serverade oss öl.

Beställde in en Dugges Celebration i väntan på att auktionen skulle avslutas och vinnarna skulle presenteras. Efter dragningen kom Mikael Dugge Engstöm himself förbi och började diskutera med Rick. Med sig hade han en Liefmans Kriek som släpptes på Systembolaget för någon vecka sedan. Han var väldigt nöjd med denna och räckte över den till Rick för att få höra hans omdöme. Efter en kort stund kom glaset även över till mig med kommentaren "du ska inte behöva sitta där och sukta". Mycket skön personlighet denna Mikael.




Den hade en trevlig röd färg. Smaken var fruktig av körsbärskärnor med klart syrliga drag utan att gå så långt som spontanjäst. Det diskuterades jordkällare och det är naturligtvis bara att hålla med. Väldigt balanserad och behaglig. Kommer nog köpa några fler av denna då jag endast köpte en flaska när de släpptes i början denna månad.

Rick kom tillbaks efter att ha varit och inspekterat flaskölen med den glädjande nyheten att där fanns båda de högaktuella Nögen DIPA och samarbetsprojektet mellan Dugges och Nögne Sahti på flaska. Vi bestämde att vi skulle dela på en Nögne DIPA. In kom flaskan och tre glas då Bingebo ville ha ett smakprov.



Man känner på en gång att detta är en bra DIPA, skön doft av främst apelsin. Smaken domineras även den av apelsin men även som sig bör citrus, grape. Balanserad sötma och bra drag i beskan. Väldigt god och balanserad DIPA.

Då var det dags att dra de vinnande bidragen i auktionen. Generellt var buden lägre än jag hade förväntat mig. De vinnande buden låg mellan 425 kr ner till 200 kr. Ganska billigt kan jag tycka, speciellt när överskottet går till Rädda Barnen. Jag får delta nästa gång.



Bingebo var tyvärr tvungen att lämna oss och ta sig ner till Oceanbryggeriet då där han hade en öl som precis hade jäst ut och var tvunget att tas om hand. Innan han gick bestämde vi att jag skulle komma förbi på ett bryggeribesök någon gång. Låter hur kul som helst så denna möjlighet kommer jag definitivt inte att slarva bort.

Plötsligt hör jag någon som säger "är det du som är Weine" Vänder mig om och får se en ung man som står bredvid mig och inspekterar skåpet med flasköl. Japp svarar jag lite frågande... Han förklarade för mig att det var han som heter Victor och skriver på bloggen Något att dricka, där startade en lång diskussion om allt som har med öl att göra. Den trevliga diskussionen skulle även återupptas senare på kvällen. Rick återkom efter en tur runt lokalen och beskrev hur det fungerade på Svenska Ölfrämjandets provningar samt den relativt nystartade Dugges bärsklubb.

Mikael var tillbaka med ett glas med av hans egna samarbete med Nögne Sahti. Han förklarade mycket roande hur de handgripligen fick barra av enbusken med bara händerna. Men hur smakade den då? Den var inte alls lika "svår" som jag hade förväntat mig utan faktiskt väldigt trevlig med smak av honung, trätoner, jäst, alkoholen är väldigt väl dold. Detta baseras på ett smakprov och behöver nog mer för att kunna ge den en mer rättvis bedömning.

När klockan började närma sig tio var Rick tyvärr tvungen att lämna oss. Vi hade under kvällen diskuterat mycket kring hembryggning. Rick sitter förövrigt som domare vid Svenska hembryggareföreningens träffar. Jag nämnde för Rick att jag ofta har funderat på hur tufft det skulle vara att få brygga sin alldeles egna Imperial Stout eller en DIPA. Då löser vi detta säger Rick! Va... fattar ni, en alldeles egen Imperial Stout eller DIPA!!! Att man sedan skulle få möjlighet att göra den med ett fullblodsproffs gör saken inte sämre. Vi skulle återkomma med möjliga tider men det kommer troligen ske under mars månad.

Hälsade av Rick och funderade även själv avsluta. Stötte då på Victor igen och vi bestämde då att vi skulle dela på något nytt och förhoppningsvis gott. Det var ju inte direkt svårt att få tips då lokalen var full med branschfolk och ratebeerians samt naturligtvis en mycket kunnig barägare. Vi hade nog bestämt oss för en öl från Jolly Pumpkin, frågan bara vilken av de tre som stod i skåpet. Mitt förslag var att barägaren Reza kunde tipsa oss. Han hade lite svårt att välja ut en men då gick en rateberian in och tyckte vi skulle välja Bam Biere.




Vi bestämde oss för att dela på en flaska. Så här sent på kvällen hade jag slutat skriva några noteringar då det hade blivit lite överväldigande med alla nya intryck men följande kan jag ta ur minnet. Ett livligt skum som till och med ville ta sig upp ur flaskan. Doftar väldigt behagligt av stall, häst, källare, (hur det nu kan vara behagligt) aningen fruktig humlig. Smak av stall, häst, citrus, torr. Väldigt lättdrucket öl som kanske kunde vara lite fylligare i smaken. Väldigt gott dock. Tror att denna är en av de som släpps på Systembolaget senare i vår och då kommer jag absolut köpa ett par flaskor. Undertiden vi satt där och diskuterade intrycken från den provande ölen samt diverse övrigt nördigt öl-prat kom samma reatebeerian förbi igen för att följa upp hur vi upplevde ölen. Det blev början på en intensiv diskussion kring ölets karaktär. Mycket trevlig man.

Pust, nu orkar jag inte skriva mer. Nedan finns de öl som avsmakades under kvällen med betyg. Som ni ser blev det ytterligare några som jag inte nämnt ovan men det gick runt en hel del olika smakprov.

Bons Voeux 8/10
Nögne Ö DIPA 9/10
Nögne/Dugges Sahti 7/10
Jolly pumpkin Bam Biere 8/10
Dugges Celebration 8/10
Grain dOrge Secret des Moines 6.66 7/10
König ludwig Weissbier 7/10
Liefmans Kriek 8,5/10
Ocean Stout 6/10

Detta var verkligen en kanonkväll! God öl, trevliga ölprofiler från branschen och alla dessa trevliga ölnördar som delar med sig av sina intryck. Har nog aldrig sett så mycket kvalitetsöl plockats ut från en bar på en och samma kväll. Allt ifrån färska ipor till lagrad imperial stouts och barleywine. Kan varmt rekommendera nästa tillställning som är ett lagrat fat av Dugges #100 vars överskott går till Läkare utan Gränser.

Tripel Karmeliet

De artiklar som beställs från beställningssortimentet till något systembolag i Göteborg men sedan inte hämtas ut skickas vidare internt till systembolaget Gårda. Det är av någon anledning enbart denna butik som får sälja artiklar från beställningssortimentet från hyllan. Var förövrigt förbi Gårda-butiken idag och köpte dessa grymma belgare som precis hade anlänt från en annan butik pga att beställaren inte hade hämtat ut dem.


Tripel Karmeliet är en av de absolut bästa belgare som jag har druckit och att de kom i läckra 750 ml-flaskor gjorde det inte mindre kul.