Intressant IPA på fat

Besökte Ölrepubliken i fredags i förhoppning om att hitta några intressanta öl. Gissa om jag blev glad då kranarna hade skyltar som Cantillon Kriek och Mikkeller Tomahawk Single Hop IPA.



Cantillon Kriek var naturligtvis heltrevlig men detta inlägg tänkte jag ägna åt Mikkeller Tomahawk som visade sig vara en helt grym IPA. Den börjar som en doftexplosion av nektarfyllda tropiska grejer som nästan var helt omöjligt att slita näsan ifrån. Smaken började i samma anda för att snabbt få mer distinkta toner av grape, enris, parfym och en markerad nästan brutal bitterbeska mot slutet.

Jag blev väldigt positivt överraskad av Tomahawk och kan säga att det var en av de absolut bästa doftupplevelserna jag fått från en IPA och smaken var även den helt enormt god men kanske aningen för enkelspårig och bitter för att platsa i den absoluta toppen. Med glaset i handen på fredagen utnämnde jag den till den näst godaste IPAn jag någonsin druckit (efter Sculpin) men med lite eftertanke finns det nog några till som gett en större helhetsupplevelse men topp fem hamnar den nog och jag kan utnämna den till den bästa av de som hittills kommit ut i Mikkeller Single Hop-serie tätt följt av Simcoe och Nelson Sauvin.

Senare provade jag även Amarillo från samma serie som likt förväntat visade sig vara en betydligt snällare IPA med mer blommiga och i sammanhanget mer dova fruktiga toner i doft och smak.

Kan varmt rekommendera Göteborgarna att ta sig till Ölrepubliken och köpa ett glas av denna färska IPA innan fatet tar slut om det inte redan gjort det.

Cantillon St Lamvinus

Utseende: Hallonröd vätska med rosavitt fräsande skum.

Doft: Fruktighet av bär och druvor, stall, jord, citrusskal, lätt syrligt.

Smak: Komplext smak där mycket av doften kommer igen. Stall, jord, körsbärskärnor, rejält med fruktighet från druvor, citrusskal, gröna äpplen, medel syrlighet, torr.

Munkänsla: Torr medelsträv syrlighet, medel kolsyra, lätt kropp.

En fruktlambic som levererar det man kan förvänta sig från en Cantillon, alltså världsklass! Detta var helt otroligt gott!

St Lamvinus är inte den syrligaste av Cantillons öl men den har andra helt underbara kvalitéer som jag verkligen uppskattar. Främst den genuina jordiga kärnkaraktären uppskattar jag enormt mycket.

Cantillon Lou Pepe Pure Kriek

Utseende: Djupt röd vätska med livligt rosa skum som snabbt lägger sig som ett seglivat lock.

Doft: Först blev det en chock av stickig syra som slog mot näsan som efter lite luftning balanserades upp till nivå något under de syrligaste Cantillon-ölen. Funkig, citrus, massor av körsbär, trä.

Smak: Precis likt doften började den väldigt syrligt som snabbt avtog till väldigt balanserad. Funkig, stall, citrus och mängder av körsbär.

Munkänsla: Lätt kropp, medel kolsyra, sträv, torr, syrlighet som drar i munhålan.

Var faktiskt lite överraskad av hur ölet förändrades. När jag först skulle dofta på ölet fick jag en stickig syra rak upp i näsan (kan liknas med att dofta på ammoniak) som tom fick mig att rygga tillbaka, dock övergick det efter lite luftning till mer njutbara syrliga dofter. När allt hade balanserats upp var syran snarare väldigt anonym till fördel för körsbärs-karaktären. Hursomhelst var det en grym lambic om än inte den bästa från Cantillon. Enligt mig är kanske körsbärs-karaktären lite väl dominerande och jag saknade lite tydligare funkig stall i denna annars mycket trevliga bidrag till stilen. Men något annat än världsklass är det ju naturligtvis inte.