Three Floyds - Dreadnaught

Då var dags för nästa, Dreadnaught som är av stilen imperial india pale ale. Denna var ju som bekant med på våran Ölbloggarträff förra helgen men det ska bli kul att få smaka den i lite större volym, typ en hel bomber bara för mig själv ;)

Samma procedur som med förra ölen, häller upp med en strid stråle mitt i glaset. Denna gång får vi ett beige-vit skum med en oklar mörk-orange vätska.

Doften är karamellig och söt med massor av citrus, ananas. Doften påminner mig om badskum.

Smaken är otroligt mjuk, söt karamellig, citrus, grape, mogna smaker av mango och persika, integrerat med skarpare ton av parfym som sig bör en kraftig bitterhet.

Åter igen infinner det sig en känsla av mersmak. Trots sina respektabla 9,5% upplevs ölet aldrig som spritigt trots att det inte är den kraftigaste DIPA jag smakat. Men allt är så otroligt fint integrerat och behöver därför inte alkoholen "kvävas" genom att överdriva något annat, typ sötma eller humle.

Det var nödvändigt att få i sig en större volym för att ge ölet rättvisa kände jag.

Då står vi här med frågan igen - är detta värdens näst bästa DIPA efter Pliny The Younger straxt före Hopslam och Pliny The Elder? Jag vet ärligt talat inte då min flaska var från 2008 och har hört att den ska tappa mycket med tiden. Jag tycker dock att min flaska platsar bland de bästa så en färsk borde med tanke på vad jag nämnt tidigare spöa röv med det mesta!

Nu får det bli ett besök hos Reza.

Tillägg: Flaskan står nu så här dagen efter och sprider en skön fruktig doft av humle-nektar i köket.