Skapandet av en Imperial Stout

Som jag nämnt tidigare här på bloggen bryggde jag och Rick Gordon en Imperial Stout för 2 veckor sedan ute på Drakens Ångbryggeri i Mölndal.

Jag är en extrem-amatör i detta så ni får ha överseende om jag benämner saker felaktigt.

Det var en solig lördagsmorgon som jag tog mig ner till källarlokalen där bryggeriet är inhyst. En alltid lika trevlig och sympatisk Rick öppnar dörren och hälsar mig välkommen in och vi går igenom bryggeriet och dess utrustning innan vi sätter oss ned med receptet som naturligtvis Rick är hjärnan bakom. Mitt bidrag i detta är att förmedla vilken typ av Imperial Stout jag vill eftersträva.

Sagt och gjort efter denna genomgång kastar jag mig över uppvägning och krossning av malt, och malt går det åt kan jag lova, nästan 13 kg. Vi använde oss förövrigt av 7 olika sorters malt. Kan tillägga att chokladmalten och det rostade kornet smakade underbart.

Under tiden förberedde Rick allt inför mäskningen. När malten var redo för mäskbadet kontrollerades temperaturen i vattnet.

Sedan började jag hälla i malten i det uppvärmda vattnet under omrörning av Rick. Bilden illustrerar mig i full gång med att få till en skön mäskning med hjälp av en tryckkokare, lägg märke till den underbra färgen på skummet.

Det är viktigt att ha rätt temperatur när vattnet ska i mäskkaret. Vi förvärmde två sidospann med vatten till ca 74 grader för att det skulle hålla ca 68 grader när det skulle över i mäskningsprocessen.

Efter mäskningen var det dags att långsamt tappa över i kockkärlet där vörtprocessen skulle ta över. Vörtkoket varade i 75 minuter med tillsättning av humle i fyra omgångar för att få en bra balans mellan arom och beska. Efter uppvägning var det äntligen dags för att få känna och dofta på den underbara humlen. Hoppas ni kan leva er in hur underbart det doftade.

En lycklig bryggarlärling med svetten trängande ur pannan likt en tonåring som upplever sin första vuxenfilm.

Sedan var det dags för vörten att få sin första humletillförsel. Koncentrationen är stor..man får inte missa minsta mikrogram av guldet. Humlen som användes var Northern Brewer och Perle. Utöver humlen tillsattes strösocker och några salter för att det skulle bli extra smarrigt.

När vörtkoket var klart tappades det igenom en plattvärmeväxlare får att snabbt gå ner i rätt temperatur inför tillsättning av jästen. Jästkulturen var gjord några dagar tidigare för att få upp en skön förkultur. Nedan ser ni förkulturen som stått några dagar hemma hos Rick och mått bra. Denna tappades sedan ner i jästunnan ihop med ytterligare några påsar jäst.

Ni kanske tycker jag tjatar mycket om humle då vi bryggde en traditionellt låghumlad stil. Ta då en titt ner i vörtkaret efter det att vörten tappats ut i jästunnan. Humle underbara humle!!!

Jag rekommenderar att förstora bilden genom att klicka på den för att uppleva den enorma massan av blöta urkramade humlekottar som helt täppt till silen i botten.

När allt var tappat och klart och jäsningen skulle göra sitt i två veckor var det dags att provsmaka den söta vörten...mmm här har jästen mycket gott att tugga i sig för att producera alkohol. Har ni sett en lyckligare bryggarlärling?!


Ölet fick en underbar kropp och färg.


Vill naturligtvis tacka Rick för den fantastiskt lärorika dagen med ett fantastiskt resultat.

För er som vill ha lite öl-porr kan jag tillägga att den var beräknad att få ett OG på 1095, IBU 74,5 och ABV 9%. Men jag får höra med läromästaren när vi tappar på flaska på torsdag om vi hamnade där eller något högre då lite mer av vätska än vi beräknat kokade bort. Återkommer i frågan.