Jag, Christer och Rojo träffades på Christers jobb i lördags för att gå igenom några intressanta öl som vi på olika sätt kommit över.
Först ut var en kommersiell öl och några hembrygder. Den kommersiella var en burköl,
Monks Blood från 21 st Amendment. Var en kryddig öl som var bryggd med vanilj, kanel, ek-chips och torkade fikon. Om man bortser från det kryddiga (vilket inte var lätt) fanns det en öl som drog åt en lätt brittisk barley wine.
Nästa öl blev
Ken Schmidt Maui Stone Kona Coffee Macadamia Coconut Porter. En stabil öl som kryddats med kaffe, rostade kokosnötter och säkert något mer som jag inte kommer ihåg nu. Vi var nog ganska eniga om att det var en stabil kaffe-porter då det var just kaffet som tog överhand.
Nästa blev två flaskor av samma öl vars skillnad är att de lagrats olika länge på fat.
Lucernaga och
Lucernaga Grand Reserve från amerikanska Jolly Pumkin. Lucernaga var en stabil standard-öl från Jolly Pumkin men försvann tyvärr när den dracks bredvid Reserve som legat på fat i 21 månader. Båda ölen hade sköna vilda toner där fatlagringen även hade tillfört ytterligare en dimension av komplexitet, skön fyllighet, ek och angenäm syrlighet.
Fortsatte sedan med tre öl som Christer precis plockat hem från New York.
Captain Lowrence Nor' Easter,
Founders Kentucky Breakfast Stout och
Lagunitas Hop Stoopid. Nor' Easter var lite knepig innan man kom underfull med den, jag upplevde massor av bär, syrlighet och knäck. Det har ju förekommit infekterade exemplar av den men vi kunde nog enas om att vårt exemplar inte infekterad utan bara annorlunda men ganska god. Vad säger man om de övriga två... så underbara! KBS var full av skön kaffe och mjuk bourbon, otroligt len i vätskan och Hop Stoopid var den bästa öl jag provat från Lagunitas, grym humlejuice.
Baggen får en av de obligatoriska rapporterna på hur kvällen framskrider.
Då var det dags att hälla upp två årgångar av
Surly Darkness. Här fick vi en tjock brutal amerikansk imperial stout där 08:an bjöd en mer söt och fet maltkaraktär av bränt brunt socker medan 09:an var mer humlig av citrus som gjorde den mer hinkbar men även här naturligtvis massivt tjock. En imponerade öl med lång och fet eftersmak som klibbade sig fast i gomseglet.
För att överhuvudtaget kunna fortsätta provningen efter Darkness var vi tvungna att rensa paletten och vad är då bättre än en Cantillon, denna gång blev det en
Lou Pepe Framboise 05. Massor av frukt i doften med väldigt diskret syra men vid första sippen kom allt det som gör att Cantillon tillhör de absolut bästa bryggerierna. Massor av stall, syra och hallon.
Tre öl som fick avsluta provningen var
Hanssens Oudbeitje B. United International's Master's Collection Limited Edition Year 2000,
De Molen/ Struise Black Damnation och
Hair of the Dog Fred from the Wood 2008. Hanssens startade mycket lovade med en komplext syrlig doft men smaken var tyvärr alldeles för platt och dog ut snabbt. Visst en god öl men inte i närheten av vad Cantillon bjudit på tidigare under kvällen. Black Damnation var å andra sidan en positiv överraskning. Det är ju som bekant en blandning mellan Black Albert och Hel & Verdoemenis där jag tycker mig känna igen flera drag från H&V. Då fastnar jag främst på de otrolig angenäma mjuka rostade tonerna som backas upp av choklad och kaffe. Kvällens sista öl Fred from the Wood har jag verkligen sett fram emot att få smaka och här levererar Hair of the Dog en grym barley wine i brittisk stil, ni vet en sådan som vars smaker gifter sig med osten varvid man sedan glider in i ett okontaktbart tillstånd. Ytterligare en grym öl från fantastiska Hair of the Dog!
Nu insåg vi att om vi skulle hinna ta oss till 3 Små Rum innan stängning och dricka den nyss påkopplade Mikkeller Green Gold IPA var vi tvungna att skynda och därmed åkte resterande av Darkness och Cantillon ner i några plastmuggar som hinkades på väg genom ett blåsigt Göteborg.
Ytterligare en mycket lyckad provning i trevligt sällskap.
