Ekad och oekad Yeti

Ikväll blev det en Yeti Oak Aged Yeti bredvid den vanliga Yeti, främst för att kolla tempen på den ekade efter Schnille & Schmaks dissning men även för att kunna jämföra dem mot varandra.
Några intryck:

Yeti: stor, distinkt parym, fruktig, besk, fräsch, lång eftersmak, medel kolsyra, imponerade!

Oak Aged: stor, silkeslen, ek, kola, vanilj, besk, lååång eftersmak, lägre kolsyra, imponerade!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att de stora skillnaderna mellan oekad och ekad Yeti är att det aggressiva fuktigheten från humlen har dragit sig tillbaka men ersatts av en en ny dimension från lagringen i form av vanilj och stilfull mjukhet (som att dricka grädde). Förövrigt återfinns allt annat som gör Yeti till en av de bästa ölen oavsett tolkning.

Välj själv men jag hävdar att det bästa med Yeti (förutom att det är en av världens bästa öl) är att han har en storebror från skogen.

Hävdar alltså med en dåres enfaldighet fortfarande detta.

Tror att detta måste varit den färskaste flaskan jag provat hittills då jag inte hittade ända fram till de feta kola-vanlijtoner som drar hela vägen till kokos som jag har hittat i de senaste flaskorna jag provat. Det verkar som att det är den karaktären som utvecklas och tydligare träder fram vid lagring.

Med detta i åtanke måste jag hålla med Baggen att det är en mycket lagringsbar öl om man gillar öl som är sjukt mjuka med kola-, vanilj-, kokostoner.