Ekad och oekad Yeti

Ikväll blev det en Yeti Oak Aged Yeti bredvid den vanliga Yeti, främst för att kolla tempen på den ekade efter Schnille & Schmaks dissning men även för att kunna jämföra dem mot varandra.
Några intryck:

Yeti: stor, distinkt parym, fruktig, besk, fräsch, lång eftersmak, medel kolsyra, imponerade!

Oak Aged: stor, silkeslen, ek, kola, vanilj, besk, lååång eftersmak, lägre kolsyra, imponerade!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att de stora skillnaderna mellan oekad och ekad Yeti är att det aggressiva fuktigheten från humlen har dragit sig tillbaka men ersatts av en en ny dimension från lagringen i form av vanilj och stilfull mjukhet (som att dricka grädde). Förövrigt återfinns allt annat som gör Yeti till en av de bästa ölen oavsett tolkning.

Välj själv men jag hävdar att det bästa med Yeti (förutom att det är en av världens bästa öl) är att han har en storebror från skogen.

Hävdar alltså med en dåres enfaldighet fortfarande detta.

Tror att detta måste varit den färskaste flaskan jag provat hittills då jag inte hittade ända fram till de feta kola-vanlijtoner som drar hela vägen till kokos som jag har hittat i de senaste flaskorna jag provat. Det verkar som att det är den karaktären som utvecklas och tydligare träder fram vid lagring.

Med detta i åtanke måste jag hålla med Baggen att det är en mycket lagringsbar öl om man gillar öl som är sjukt mjuka med kola-, vanilj-, kokostoner.

Bishops Arms Järntorget

I fredags kväll tog jag mig till Bishops Arms på Järntorget för att se om de kopplat på Närke ! vilket de enligt förhandsuppgift skulle göra när Jule IPA från Beer Here tog slut. När jag anlände svepte jag snabbt med blicken över de tillfälliga kranarna och där var den.

En American Strong Ale/Barley Wine på 8,2% från Närke som jag tidigare endast druckit ett litet smakprov av på SBWF. Nu blev det en hel kupa av detta mycket intressanta öl. Förväntning var enorm då jag fick kupan med den mörkt rödbruna vätskan med stadigt beiget skum. Doftar sött, karamellmalt, fruktig och aningen alkohol. Smaken är söt, koncentrerad av mörka bär, torkade frukter, Karamellmalt, amerikansk humle som tillför mer arom än bitterhet. Mycket gott.

Betyg 8,5/10

När jag fick in "!" upptäckte jag en tunna som stod på bardisken lite längre bort, tyckte mig känna igen utseendet. Bishops Arms Järntorget har ju inte cask men det är ju i sådana fat som Oceanbryggeriet levererar sina cask till 3 Små Rum. Då jag hade lyckats fått en stol vid baren ville jag inte lämna den i risk att bli av med den, så när jag fick syn på en gammal bekant i personalen frågade jag om de börjat servera Real Ale, och i så fall från Oceanbryggeriet? Ja, det är en cask från Oceanbryggeriet fick jag till svar. Vilket genast ledde motfrågan, vad finns i fatet?

Det är Arbetarportern svarade han...ok så nu har ni den både den vanliga och cask undrade jag? Nej, det är den som har lagrats på Jack Daniel's-fat, fick jag till svar.

Denna har jag längtat efter från det att jag först hörde om den i december förra året, och nu stod på disken framför mig!!! Utan att jag frågat efter det kom två provglas in med båda versionerna av arbetarportern, kul! Det kallar jag bra service.

Jodå, lagringen på Jack Daniel's-fat hade tydligt präglat ölet i både doft och smak. Doften var rundare med tydlig bourbonkaraktär. Smaken var mer rund, nedtonad smak av bourbon, vanilj samt torrare. Var den bättre än den vanliga? Är naturligtvis en smaksak men jag har svårt att plocka ut vem som är bäst.

Efter provsmakningen kändes det som jag ville ha mer och beställde in en galopp av denna ekfatslagrade Ocean.

Betyg 8/10

Hercules DIPA vs Ruination IPA

Jag hade absolut inte tänkt att dricka några öl idag. Däremot skulle jag genomföra en provning med Hercules mot Ruination till helgen för att jämföra dem sida vid sida i avsikt att bestämma vem som är bäst. Men efter att deltagit vid en diskussion i komentarfältet på Ölkultur om hur besk Ruination egentligen är kunde jag inte hålla mig längre. Ok ,då kör vi.



Hercules DIPA 9,1%: vätskan är klar (bilden missvisande) bärnstensfärgad med kompakt skumkrona med små bubblor. Enorma mängder skumrester på glaset. Doften är citrus, mycket grape med nötaktiga inslag. Smaken är mycket balanserad nötaktig, karamellmalt och köttigt med amerikansk humle, citrus, grape, passionsfrukt. Karaktären är väldigt mycket fyllig DIPA med sina 9,1% som tillför fyllighet utan att störa. En trevlig beska utan att bli för kraftig men tillräckligt för att lyfta ölen mot slutet. Lång efterbeska.

Ruination IPA 7,7%: vätskan är ljusare än Hercules klar (bilden missvisande) orange/bärnstensfärgad med kompakt skumkrona med något större bubblor än föregående. Även här väldigt mycket skumrester på glaset. Smaken tunnare än Hercules med friska smaker från främst amerikansk humle citrus, grape, passionsfrukt, citronskal. Karaktären är lättare än Hercules och känns mer som en väldigt smakrik IPA. Inte lika söt som många DIPA, vilket kan bero på att den har relativt låg alkoholhalt för en DIPA. Visst en bra beska finns och då framför allt en efterbeska men den är väldigt balanserad och behaglig.



Vem är bäst då? Det går inte att skilja dessa åt i fråga vem som är bäst utan det är nog mer vad man vill ha för tillfället. Men Hercules är mer söt kraftig och nötaktig i aromen medan Ruination mer är elegant, smidig och frisk. Jag nämner bra beska vilket då är i relation till andra öl i denna kraftfulla stil så slänger du fram en mer normal stil kommer dessa två att upplevas ganska brutala naturligtvis.

Hur är det med betygen då?

Hercules 9,5/10
Ruination 9,5/10

Bra skit detta!