Ekad och oekad Yeti

Ikväll blev det en Yeti Oak Aged Yeti bredvid den vanliga Yeti, främst för att kolla tempen på den ekade efter Schnille & Schmaks dissning men även för att kunna jämföra dem mot varandra.
Några intryck:

Yeti: stor, distinkt parym, fruktig, besk, fräsch, lång eftersmak, medel kolsyra, imponerade!

Oak Aged: stor, silkeslen, ek, kola, vanilj, besk, lååång eftersmak, lägre kolsyra, imponerade!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att de stora skillnaderna mellan oekad och ekad Yeti är att det aggressiva fuktigheten från humlen har dragit sig tillbaka men ersatts av en en ny dimension från lagringen i form av vanilj och stilfull mjukhet (som att dricka grädde). Förövrigt återfinns allt annat som gör Yeti till en av de bästa ölen oavsett tolkning.

Välj själv men jag hävdar att det bästa med Yeti (förutom att det är en av världens bästa öl) är att han har en storebror från skogen.

Hävdar alltså med en dåres enfaldighet fortfarande detta.

Tror att detta måste varit den färskaste flaskan jag provat hittills då jag inte hittade ända fram till de feta kola-vanlijtoner som drar hela vägen till kokos som jag har hittat i de senaste flaskorna jag provat. Det verkar som att det är den karaktären som utvecklas och tydligare träder fram vid lagring.

Med detta i åtanke måste jag hålla med Baggen att det är en mycket lagringsbar öl om man gillar öl som är sjukt mjuka med kola-, vanilj-, kokostoner.

Jag står på mig...

och vill fortfarande hävda detta. Denna gång var det en flaska från 2009.

Ge mig en barrel aged - SNÄLLA!

Skål!

Drack precis en ...

Oak Aged Yeti Imperial Sout från 2008 och kan inte annat än återupprepa det jag redan nämnt - en av världens bästa öl.

Har varit lite orolig över mina ekade Yeti som jag köpte 08 pga att jag hört så mycket negativt om hur den utvecklas med lagring men mina flaskor har verkligen lagrats med värdighet och absolut inte blivit några sliskiga dessert-öl, utan kvar finns samma gamla råa bittra snöman med otroligt sköna vanilj-, kokos-toner.

Mums!

Great Divide Fresh Hop Pale Ale

Det är nu över ett år sedan jag drack Fresh Hop Pale Ale. Då upplevde jag den som mycket god så det är med spänning jag öppnar en av mina flaskor från senaste släppet på Systembolaget.


Utseende:
Klar till halvklar gyllene vätska med benvitt rikligt kompakt skum. Mycket skumrester på glaset.

Doft:
Gräsig, tvål, parfym, citrusfrukter.

Smak:
Gräsig, jord, citrus, passionsfrukt, tvål, skön maltprofil som ger karamell och en lätt nötig Great Divide "hussmak". Distinkt beska i avslutningen.

Munkänsla:
Lätt till medium kropp men småbubblig kolsyra.

En mycket god American Pale Ale. Har ni inte köpt någon tycker jag att ni skall göra det. Om man ska hitta något negativt är den lite tunn i smaken. Smaken hänger dock överraskande länge kvar i munnen.

Världens bästa IS?

Eftersom min favoritstil är Imperial Stouts har det blivit några som runnit ner. En av det första jag fastnade för var Yeti Oak Aged Imperial Stout, så det är därför alltid lika spännande varje gång jag återkommer till denna pjäs. Den eviga frågan som dyker upp varje gång jag ska dricka den blir förstås - håller den måttet fortfarande i jämförelse med andra öl?

Sitter nu med en kanske lite för kall ekad Yeti och den kickar arsle med de flesta öl i mina smaklökar. Jag fullkomligt älskar dessa vanilj- och humliga aromer som perfekt matchar de robusta maltiga smakerna. Ej att förglömma den underbara kroppen och svarta vätska med cappuccinofärgat brutalkompakt skum. RESPEKT!



Tänk att ett av världens bästa öl kostar ca 80 kr för en bomber på bolaget!!!

Tack dempa!

Då var resterande delen av sambeställningen i hamn samt en Sidenapa.

Pubrunda

Igår efter att varit på After Work med jobbet passade jag på att slinka in på några bra pubar för att se vad som kommit in sedan förra helgen. Började på 3 små rum och där beställde jag en Ekholmen Ekologiska Ale från Nynäshamn. Hade inte så stora förväntningar på den men det är alltid roligt att prova något nytt. Man kan väl säga att den var trevlig utan att sticka ut på något sätt.

Tog mig sedan ner mot andra långgatan och The Rover där det blev en mycket trevlig porter, Gonzo Imperial Porter från 2005. Den var som jag upplevt den tidigare mycket god. Hur mycket jag än försökte provocera fram ett skum blev det inte en enda bubbla på ytan av den mörka vätskan. Den smakade som tidigare massor av choklad, ek, vinös, mörka bär. Fick frågan om jag ville ha den kyld eller rumstempererad. Valet gick på en kyld för att kunna uppleva karaktärsförändringen i takt med att den ökade i temperatur.

Kvällen avslutades på Delirium där jag äntligen slog till på en Old Ruffain från Great Divide. Vätskan är röd, bärnsten med tjockt smuttsvitt skum. Doften är söt, maltig och massor av humle (bitter). Smaken är söt, kola, karamell, fruktigt humlig som övergår i en aggressiv bitterhumle. Bakom allt detta finns Great Divide nötaktiga hussmak. Den intensiva bitterhumlen och den höga alkoholhalten ger en brännande munkänsla. En riktigt grym öl.

Nu har jag äntligen druckit samtliga av Great Divides "Really Big Beers".

Färskhumlade öl

Nu när det närmar sig släppet av Sierra Nevada Harvest Ale tänkte jag ta upp ämnet färskhumlade öl. Inte minst för att det ska vara just Sierra Nevada Brewing Co. som startade denna tillverkningstrend med sitt öl Harvest Ale. Följande öl ingår i Sierra Nevadas "Harvest Serie"



Principen går ut på att man en gång om året under skördetid brygger ett öl som humlas med färsk/nyskördad humle då humlen fortfarande har kvar sin aromtopp. För att kunna detta måste humlen omgående efter att man skördat transporteras till bryggeriet för att stoppas ned i bryggkaret. Tiden man har på sig från att den skördades till användning är ganska kort så det är snabba ryck som gäller.

Tillverkningstekniken ska kräva en större mängd humle, enligt Great Divide ca fyra till fem gånger mer. Men istället får man en fräschhet som är svår att uppnå på annat sätt. De stilar jag sett som producerats med denna teknik är india pale ale och american pale ale.

Jag har aldrig smakat Harvest Ale så förväntning är hög inför släppet på Systembolaget i mitten av nästa månad.

Jag har enbart sprungit på två öl som tillverkats enligt denna princip. Det första är High Tide Fresh Hop IPA från Port Brewing som jag har recenserat här. Den andra är en riktigt grym öl från Great Divide, Fresh Hop Pale Ale som är en riktig smarrig american pale ale.



Båda dessa tyckte jag var väldigt fräscha i aromen speciellt Fresh Hop Pale Ale från Great Divide.

Skulle vara intressant att ta del av vad ni har för erfarenheter kring dessa färskhumlade öl. Kom även gärna med tips på bra eller för den delen även dåliga exempel.

Great Divide Brewing Co. Titan IPA

Kände för något friskt och läskande denna fredagskväll, vad kan då vara bättre än en gammal favorit Titan IPA från Great Divide Brewing Co.

Grumlig orange/bärnstensfärgad vätska med kompakt vitt skum. Ligger kvar en del skumrester på glaset.

Doftar amerikansk humle, karamell, sött.

Smaken är friskt av citrusfrukter, karamell och Great Divides nötiga hussmak. Avslutas med en kraftig beska.

Mycket gott detta och priset per flaska vid en privatimport genom Systembolaget är endast 25 kr.

Betyget ligger kvar på 9/10


Får se om jag ger mig på min bomber med The Czar från Avery. Plockade i vilket fall som helst in den i kylen när jag kom hem.

Hercules DIPA vs Ruination IPA

Jag hade absolut inte tänkt att dricka några öl idag. Däremot skulle jag genomföra en provning med Hercules mot Ruination till helgen för att jämföra dem sida vid sida i avsikt att bestämma vem som är bäst. Men efter att deltagit vid en diskussion i komentarfältet på Ölkultur om hur besk Ruination egentligen är kunde jag inte hålla mig längre. Ok ,då kör vi.



Hercules DIPA 9,1%: vätskan är klar (bilden missvisande) bärnstensfärgad med kompakt skumkrona med små bubblor. Enorma mängder skumrester på glaset. Doften är citrus, mycket grape med nötaktiga inslag. Smaken är mycket balanserad nötaktig, karamellmalt och köttigt med amerikansk humle, citrus, grape, passionsfrukt. Karaktären är väldigt mycket fyllig DIPA med sina 9,1% som tillför fyllighet utan att störa. En trevlig beska utan att bli för kraftig men tillräckligt för att lyfta ölen mot slutet. Lång efterbeska.

Ruination IPA 7,7%: vätskan är ljusare än Hercules klar (bilden missvisande) orange/bärnstensfärgad med kompakt skumkrona med något större bubblor än föregående. Även här väldigt mycket skumrester på glaset. Smaken tunnare än Hercules med friska smaker från främst amerikansk humle citrus, grape, passionsfrukt, citronskal. Karaktären är lättare än Hercules och känns mer som en väldigt smakrik IPA. Inte lika söt som många DIPA, vilket kan bero på att den har relativt låg alkoholhalt för en DIPA. Visst en bra beska finns och då framför allt en efterbeska men den är väldigt balanserad och behaglig.



Vem är bäst då? Det går inte att skilja dessa åt i fråga vem som är bäst utan det är nog mer vad man vill ha för tillfället. Men Hercules är mer söt kraftig och nötaktig i aromen medan Ruination mer är elegant, smidig och frisk. Jag nämner bra beska vilket då är i relation till andra öl i denna kraftfulla stil så slänger du fram en mer normal stil kommer dessa två att upplevas ganska brutala naturligtvis.

Hur är det med betygen då?

Hercules 9,5/10
Ruination 9,5/10

Bra skit detta!