Bells Hopslam

Utseende: Gulorange disig vätska, kompakt vitt skum, rikligt med skumrester på glaset.

Doft: Citronskal, något bärigt (röda vinbär?), lätt parfym, mycket mjuk frukt typ mango, lätt sötma.

Smak: Extremt mjuk tropisk nektar, citrus, mango, ananas, grape, sötma av honung och karamell.

Munkänsla: Extremt len vätska, medelfyllig kropp, medium kolsyra, behaglig beska.

Detta är tredje gången jag dricker Hopslam. Helt sjuk god och jag upplevde den ännu mer nektarlik samt mindre besk än senast. Tror det mer beror på att mina sinnen utvecklats efter ytterligare ett år med ölprovande än att den ändrat karaktär.

Bells Expedition Stout

Drack denna Expedition Stout i går och räknade med att den helt säkert skulle att ta platsen som årets hittills bästa öl (är min tredje öl i år) frågan är bara hur länge den kommer stå kvar på tronen?!



Utseende: Svart som synden med ett brunt skum.

Doft: Kraftigt av rostad malt, massor av choklad, vanilj, röda bär, alkohol.

Smak: Fyllig smak av drivor av choklad, tydlig vanilj, rostat, fudge, karamell, röda bär, balanserad alkohol, lätt bitter avslutning.

Munkänsla: Otroligt len, fyllig kropp, värmande alkohol, lätt kolsyrad.

Bells har verkligen lyckats igen! Detta bryggeri går från klarhet till klarhet. Detta är en av de bästa öl jag druckit och nog kommer att dricka så att slå denna upplevelse under året går nog inte. Målet får snarare bli att tangera upplevelsen.

Tycker att det finns tydliga likheter med en annan underbar Imperial Stout, den ekade Yetin. Främst den lena tjocka känslan (fast utan det där aggressiva och den kraftiga beskan som återfinns i Yetin) samt den sköna vaniljkaraktären (dock var den inte lika tydlig i denna som Yetin).

Ett av världens bästa öl!

Bells Two Hearted Ale

Humlesmak avtar med tiden så det är bäst att börja beta av förrådet. Bells Two Hearted Ale borde duga denna fredag då den rankas som världens näst bästa IPA enligt ratebeer. Har druckit den vid några tillfällen tidigare på Akkurat och då tyckt den var mycket god.



Utseende:
Gul/orange grumlig vätska, rikligt kompakt benvitt skum, mycket skumrester på glaset.

Doft:
Citrus, mango, lätt sötma, karamell, parfym.

Smak:
Citrus, främst citronskal, mango, persika, lätt söt, karamell, parfym och en distinkt beska som skär genom sötman. Mycket fräsch!

Munkänsla:
Lätt kropp med medel kolsyra som kittlar på tungan.

En helt otrolig öl som jag nog placerar bland de bästa i klassen.

Bra start på kvällen.

Bells The Oracle

Humlestinna öl ska inte stå på hyllan så nu ger jag mig på en av mina bytesobjekt.

Har en tid varit nyfiken på denna Imperial IPA från Bells Brewery så spänningen var hög när jag sprätte upp kapsylen.



Doftar sedvanligt på kapsylen och får genast en föraning om att här har det gått åt humle. Ölet genererar ett kompakt vitt skum som lämnar drivor med skumrester på glaset, mycket inbjudande! Doften är stor och frisk av massor av humle och åter humle. Vi har allt från mjuka mogna tropiska frukter till distinkta grape/citrus-toner och en stickande parfymton.

Smaken går i samma fotspår med ett långt häng av parfym och beska. Humlen som domineras av mango, persika och grape balanseras av en stabil ryggrad av karamell utan att bli störande söt. Smaken är otroligt lång och verkar aldrig vilja släppa taget om gomseglet.

The Oracle är en av de mest humle-intensiva Imperial IPA som jag provat så gillar du inte tex Hop 15 från Port Brewing är detta inget för dig. Men om du likt mig fick en WOW-känsla av Hop 15 har du ytterligare en Imperial IPA från samma skola att se fram emot. Maltnördar göre sig icke besvär utan lämna dessa öl åt oss som älskar dem.

Det enda som stör aningen är att den ganska höga alkoholhalten som gör sig aningen påmind i doft och smak.

Ibland kan man offra sig...

Har för avsikt att gå igenom några av de bästa öl som man kommer över på denna planet om man som jag älskar humle. Först ut denna kväll är Bells Hopslam.

Vätskan är klar och gyllene med ett kompakt benvitt skum.

Doften är koncentrerad och exploderar i tropiska frukter, citrus, grape, kåda.

Smaken är även den koncentrerad av tropiska frukter, mango, grape, kåda, kottar, aningen parfym, karamell utan att bli för mycket och allting avslutas med en kraftig beska som river och sliter i gomseglet utan att bli för burdus. Aningen klibbig munkänsla.

Bilden på etiketten tycker jag illustrerar på ett underbart sätt hur mycket plats humlen tar i denna underbara öl.

Ställer in mig i hyllningskören och sjunger mig hes i oändlighet. Wow-känsla? Det har ni nog redan uppfattat. Undra hur många Hopslam man får i inbyte mot sambon....nej nu får du skärpa dig Weine ;)

Nästa ut är Pliny The Elder från Russian River.

Vätskan är oklar gul, gyllene med kompakt vitt skum.

Doften påminner mycket om Hopslam med tropiska frukter, citrus, grape.

Smaken har även den likheter men är mjukare av tropiska frukter, mango, citrus, grape, , persika, aprikos, mild karamell. Avslutningen är även den mjukare än Hopslam. Här finns det en mer sofistikerad beska som kittlar gomseglet med silkesvantar. Helvete vad fint detta är!

Vet inte om jag kan dricka något annat ikväll utan att bli besviken men äventyret fortsätter hursomhelst på 3 Små Rum där Reza idag kopplade på ett påsköl från Närke och ett öl från Dugge som han inte bryggt på ett och halvt år Fuggedaboudit!.

Cheers vänner!

Då var helgen räddad!

Ibland är det lite extra trevligt komma hem från jobbet. Speciellt när man får hem följande leverans med öl och då främst Three Floyds Dark Lord som länge har legat högt om inte högst på min lista över måste-öl. Sedan har man ju hört så mycket gott om Hopslam och Pliny The Elder vilket höjer spänningen ytterligare inför helgen då jag tänkte smaka dessa. Pliny The Elder tappades på flaska i mitten av december dvs relativt färsk.


Dempa, du har följande öl redo för avhämtning: 1 st Hopslam, 2 st Victory Hop Wallop, 1 st Pliny The Elder.